Depression

Depression är en sjukdom som drabbar många svenskar. Det beräknas att nästan varannan kvinna och var fjärde man drabbas någon gång i livet av en behandlingskrävande depression.

Hur ställer vi diagnosen depression
Hur vanlig är depressiv sjukdom?
Vilka konsekvenser har depression?
Vad är orsaken till depression?
Läkemedelsbehandling vid depression

Hur ställer vi diagnosen depression

Jan Wålinder, Professor
Institutionen för klinisk neurovetenskap, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Mölndal

Det kan ibland vara svårt även för erfarna läkare att ställa diagnosen depressiv sjukdom. Mycket som händer runt omkring oss kan självfallet göra att vi blir ledsna och nedstämda t.ex.i samband med en nära anhörigs sjukdom eller bortgång,ekonomiska påfrestningar,problem med relationer till en kärlekspartner m.m. Sådan ledsnad är en del av livet självt och blir mera sällan början till en depressiv sjukdom. Vi är alla olika känsliga för yttre påfrestningar. Många klarar av svår stress under långa perioder medan andra reagerar med nedstämdhet även efter lindrigare påfrestningar. Några blir nedstämda när höstmörkret faller,några reagerar på samma sätt när ljuset återkommer på våren.

För att ställa rätt diagnos kommer Din doktor att fråga om följande viktiga symptom och besvär för att ta reda på vilka av dessa Du upplever just nu och som Du känt av under de senaste veckorna.


• ledsen;“inte glad som förr ”.
• känsla av tomhet och hopplöshet,“det här blir aldrig bra ”.
• känner ingen glädje i livet,det som tidigare varit lustfyllt är borta.
• minskad förmåga att ta initiativ och att uträtta saker.Svårt att fatta beslut.
• mer irritabel än vanligt.Känner ängslan,oro,ångest.
• koncentrationsstörningar.Minnessvårigheter.
• störd sömn,ofta tidigt uppvaknande med ängslan och oro.Blir bättre mot kvällen.
• kroppsliga besvär;smärtor i leder och muskler,huvudvärk,ont i magen och i hjärtat.
• aptitstörningar;antingen ökad eller minskad aptit.Den sexuella lusten borta.
• depressiva tankar med självnedvärdering,svartsyn och slutligen livsleda.
• självmordsnära beteende med t.ex.aktiva tankar på självmord eller faktiska självmordsförsök.

Den depressiva sjukdomen kan vara av olika svårighetsgrad,allt från den lätta depressiva episoden till tung och djup ned stämdhet där allvarlig social funktionsstörning,livsleda och kanske dödsönskningar kommer in i bilden.Om någon säger att åtminstone fem av ovanstående symptom finnns tillsammans med en tydlig nedstämdhet lider hon eller han med säkerhet av en depressiv sjukdom som behöver snabb behandling.Finns ytterligare symptom med i bilden blir diagnosen givetvis allt säkrare.

Det är viktigt att försöka upptäcka symptom som kan signalera självmordsnära beteende. Ett sådant symptom är t.ex.upplevelsen av att det som tidigare gav glädje i livet nu förlorat sin mening,det ger oss inte den ”kick” vi tidigare fick.Denna oförmåga till glädje beskrivs ofta som smärtsam och kan utvecklas till livsleda och självmordstankar.I sådana fall är snabb hjälp särskilt nödvändig.

För att diagnosen ”depressiv sjukdom” skall bli så säker som möjligt behövs också uppgifter om eventuella tidigare depressionsperioder eller rejäla humörsvängningar vilka ofta brukar visa sig redan under tonåren. Det är också viktigt att höra efter om depressionssjukdomar funnits eller finns i släkten.Det är nämligen så att denna sjukdom ofta visar sig vara ärftlig.

Symptomen kan variera från person till person.Här spelar t.ex.personens ålder och kön en viktig roll.De depressiva symptomen är olika om vi har att göra med en ungdom,en person i åldersgruppen 20 -70 år eller en person 70+ eller äldre.Den äldre människans depression innehåller t.ex.ofta många kroppsliga smärtsymptom och upplevda minnessvårigheter.Även könstillhörigheten spelar roll.Kvinnor har som regel en mer ”typisk ” bild med symptom av den sort som beskrivits här ovan.Män kan däremot visa drag av irritabilitet,bristande impulskontroll, aggressivitet och även missbruk i sin depression,som därigenom kan bli svår att känna igen.

Kroppsliga besvär i form av värk eller smärta från olika delar av kroppen t.ex.från muskler, mage och tarm,urinvägar,leder eller hjärta förekommer mycket ofta i samband med depressionssjukdom.Mer än hälften av alla personer som i primärvården fått diagnosen depression klagar samtidigt över kroppsliga besvär.Ju äldre man blir desto vanligare blir dessa kroppsliga symptom. Det finns ett tydligt samband mellan depression och smärta.Det är därför viktigt att komma ihåg att när någon berättar om oklara smärtupplevelser så bör vi tänka på möjligheten av en bakomliggande depressiv sjukdom.

När läkaren ställt diagnosen depressiv sjukdom finns idag många effektiva behandlingsformer. Sjukdomen är tacksam att behandla.De allra flesta blir fort återställda.Det är därför viktigt att den som blir deprimerad snabbt söker hjälp.Finns en vuxenpsykiatrisk specialistmottagning i området så kontakta den.I annat fall hör av Dig till psykiatrisk klinik,vårdcentral,företagsläkare eller annan läkare som Du kanske tidigare haft kontakt med.Ju snabbare behandlingen kan starta,desto större är möjligheten att snabbt bli frisk igen.
 

Hur vanlig är depressiv sjukdom?

Bo Runeson, Docent
Karolinska Institutet, Inst för klin neurovetenskap, Sektion psykiatri S:t Göran, Stockholm

Depression är en vanlig sjukdom.I varje ögonblick är ungefär 5 % av vår befolkning drabbad av detta tillstånd av dysterhet,hopplöshet,meningslöshet,oförmåga att engagera sig och handla. Varannan kvinna och var fjärde man drabbas någon gång under livet av en depression som kräver medicinsk hjälp.Svenska undersökningar där man följt innevånarna i ett mindre samhälle under många decennier visar på denna höga risk för att någon gång insjukna.Även barn och unga människor drabbas,och bland äldre är det särskilt vanligt.Många söker inte hjälp,känner inte igen sjukdomstecknen och förstår inte att man behöver utomståendes hjälp.Sjukskrivningar av psykiska orsaker har ökat kraftigt.Om något decennium räknar WHO med att depressionssjukdomen utgör den näst största belastningen på samhällsekonomin av alla sjukdomsgrupper.

Flera kända personer har trätt fram och berättat att de också drabbats.Lars Forsell beskriver sin upplevelse så här:

”Jag faller i någon slags andlig och kroppslig dvala.Svettig,otäck.Så kryper svartalferna in och biter mig i hjärtat och i hjärnan....Kan inte tänka,inte handla,inte gå upp på morgonen. Jag måste tvinga mig...”
DN 28 sept -96

Vilka konsekvenser har depression?

Bo Runeson, Docent
Karolinska Institutet, Inst för klin neurovetenskap, Sektion psykiatri S:t Göran, Stockholm

Obehandlade depressioner kan leda till allvarliga konsekvenser som t.ex.att kroppsliga sjukdomar försämras vilket kan leda till för tidig död.Den som har en hjärtsjukdom och går in i en depression får av denna påverkan sämre prognos vad det gäller hjärtsjukdomen.Obehandlade depressioner finns också bland dem som begår självmord.Omgivningen förstår först i efterhand att det skulle ha behövts medicinsk hjälp för att undvika denna onödiga och mycket tragiska konsekvens.Ett faktum som forskningen påvisat allt tydligare är att en depression ofta återkommer.Tre fjärdedelar av dem som haft en depression återinsjuknar inom fem år om hjälp inte ges.Den som inte får adekvat hjälp och inte tillfrisknar helt löper större risk för återinsjuknande.Det är också så att sjukdomen riskerar att bli mer svårbehandlad efter flera återinsjuknanden. klara sig bättre.
 

Vad är orsaken till depression?

Bo Runeson, Docent
Karolinska Institutet, Inst för klin neurovetenskap, Sektion psykiatri S:t Göran, Stockholm

Det finns ofta en ärftlig benägenhet för depression.Ärftlighetsforskningen söker förklaringar i vår arvsmassa.Sannolikt finns det flera betydelsefulla avvikelser i vår genetiska utrustning som orsak till de svåra och återkommande depressionerna.Yttre orsaker bidrar sedan till att sjukdomen debuterar och återkommer.Ibland är den ärftliga benägenheten att få depression liten,men yttre svårigheter vi kan utsättas för är så stora och belastande att en depression ändå blir en följd.Ofta är den vanligaste bakgrunden problem i de nära och viktiga relationerna.Så uppträder depressioner inte sällan vid samlevnadsproblem t.ex.efter en skilsmässa.Upplevelsen av ensamhet och brist på stöd under besvärliga perioder bidrar.Stress,tidspress och överkrav i arbetslivet är en annan vanlig orsak liksom kroppslig sjukdom hos äldre.Bland människor med akuta och kroniska sjukdomar är komplicerande depression vanlig och behöver uppmärksammas för att få sin särskilda behandling.Detta gäller sjukdomar som hjärtinfarkt och stroke där många får depressiva symptom i efterförloppet.Samma gäller också vid långvariga sjukdomar som diabetes,högt blodtryck och sjukdomar i centrala nervsystemet,t.ex.Parkinsons sjukdom. Kan vi undvika att utsätta oss för sådant som orsakar depression?

Kan vi leva på ett sätt som gör att vi inte drabbas? Vårt arv har vi med oss.Vi tror att barn som får en god start i livet kan klara sig bättre. Att tidigt uppleva saknad efter viktiga personer tycks öka risken för psykisk ohälsa. Att tidigt lära sig att man är hjälplös inför svårigheter kan likaså grundlägga en benägenhet för depressiva reaktioner.

Skolans uppgift när det gäller att bidraga till en god hälsa är sannolikt att erbjuda ett sammanhang där man får pröva sina krafter och färdigheter och med gott stöd uppleva framsteg,vilket stärker den unga individens upplevelse av sin förmåga och sina möjligheter.Mobbningssituationer försöker skolan upptäcka och ta itu med.Att svikas av dem som är betydelsefulla för oss är särskilt skadligt.

I arbetslivet är,förutom en acceptabel arbetsbelastning,en god ledning och det psykiska klimatet på arbetsplatsen betydelsefullt.Känslan av att ha kontroll över arbetssituationen är viktig,särskilt när kraven är höga.Att uppleva att det finns orättvisor,att det finns värderingar som strider mot de egna är troligen inte sällan orsak till det vi med ett felaktigt uttryck kallar ”utbrändhet ”.”Utmattningsdepression ” eller ”utmattningssyndrom ” beskriver bättre vad det handlar om.Vårt högt uppdrivna arbetstempo sammanfaller ofta med ett högt tempo på fritiden och en allmän känsla av att tillvarons hjul snurrar för fort.Detta gäller påtagligt för ensamstående med barn och för barnfamiljer under år med höga krav i arbetet och tillsynen av barnens behov.

Vi vet idag mycket om hur hjärnans signalsubstanser påverkas vid depressiv sjukdom.Ämnen som serotonin,noradrenalin och dopamin är av betydelse.Det är också så att de mediciner som används vid depression påverkar dessa signalsubstanser på ett gynnsamt sätt.

Frågan återstår om vi kan undvika orsakerna till depression.Tills vidare får vi se positivt på att det finns allt bättre hjälp.Den förre radiodoktorn Peter Paul Heineman beskrev hur välsignande han upplevde tillfrisknandet:

Som att kliva upp ur dyngbrunnen och lyfta blicken över cementkanten. Jag började se färger igen,längtade efter himmel och natur... De tunga tankarna,handlingsförlamningen och instängdheten var borta.
SvD 22 okt –96
 

Sist…

En reflektion inför depressionssjukdomen är att det finns både stora skillnader mellan olika former av depression och samtidigt likheter i hur de yttrar sig.Sjukdomen gör att vi måste respektera att människor trots stora försök att undvika att bli sjuka drabbas på nytt och att de trots alla försök att övervinna sjukdomen kan misslyckas. Den biologiska karaktären av sjukdomen innebär att man oftast inte kan besegra den på egen hand.Kriser är däremot av annan karaktär och kan medföra att man begrundar sin livssituation och söker ny inriktning i livet.När krisen någon gång fördjupas till en depressiv sjukdom blir emellertid tillståndet allvarligt.Då behövs den professionella kombinationen av biologisk och psykologisk/socialpsykiatrisk behandling.
 

Läkemedelsbehandling vid depression

Bengt-Olof Bengtsson, Överläkare Psykiatriska Kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping och Lena Ekerling, Överläkare
Psykiatriska Kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping

All depressionsbehandling syftar till full återhämtning med tillfrisknande och återvunnen hälsa. Depressionsbehandling sker i de allra flesta fall med depressionslösande läkemedel, s.k. antidepressiva. Vid lindriga eller måttliga sjukdomsillstånd kan olika samtalsbehandlingar, psykoterapier, vara effektiva, antingen som enda behandling eller i kombination med läkemedel. Vid svåra depressioner blir däremot ofta elektrokonvulsiv behandling (ECT) nödvändig. En skillnad mellan dessa behandlingssätt är att effekten av läkemedelsbehandling liksom ECT kommer snabbare än vid enbart psykologisk behandling.

Det är ännu inte helt klarlagt vad som orsakar depression. Sedan länge betraktas omsättningen av framför allt signalämnena serotonin och noradrenalin i hjärnan som viktig för reglering av det psykiska stämningsläget. Idag vet vi att också flera andra ämnen är inblandade, och att det dessutom under depressionsperioden sker cellförändringar i vissa delar av hjärnvävnaden. Vi talar därför idag om att de antidepressiva läkemedlen utövar sin verkan genom att både återställa omsättningen och balansen av signalämnena och befrämja läkning av en cellskada i hjärnan. Om depressionen förblir obehandlad finns det därför en risk för att sjukdomen blir långvarig. Det finns idag forskningsresultat som talar för att den ökande användningen av antidepressiva läkemedel i Sverige på senare år bidragit till att antalet självmord i Sverige minskat. Detta betyder att allt fler allvarliga depressioner blivit rätt behandlade.

Det är viktigt att starta depressionslösande behandling tidigt för att inte förlänga sjukdomstiden. Viss förbättring kan ibland märkas redan under första behandlingsveckan, men det är viktigt att veta att all antidepressiv behandling är långsiktig, och att den depressionslösande effekten oftast blir kännbar för patienten först efter ett par veckor eller ibland ännu längre tid. Fullständig återhämtning kräver som regel flera månaders behandling. I depressionstillståndet ingår att man känner sig nedstämd, arbetsförlamad och ofta tyngd av skuldkänslor, självnedvärderande tankar och attityder, vilket kan medföra att man får svårt att följa en läkemedelsordination. Många drabbade avbryter därför behandlingen i förtid eller avstår helt från att påbörja den. Därmed ökar risken att den positiva effekten försenas eller helt uteblir. Vid all depressionsbehandling är det därför viktigt att den aktiva behandlingen tidigt kompletteras med stödinsatser av olika slag till patienten, anhöriga och närstående. För detta finns nu på de flesta kliniker särskilda program.

Man brukar dela in behandlingstiden i tre faser. Först den akuta fasen, som varar tills patienten känner sig återställd. Denna fas tar vanligen ca 6-8 veckor. Därefter kommer underhålls- eller stabiliseringsfasen vilken är den tid behandlingen måste pågå för att hindra återfall i sjukdomen. Här gäller oftast 2-6 månaders behandling. Slutligen kommer den förebyggande långtidsbehandlingen för att hindra återfall hos de patienter som tidigare haft flera depressionsepisoder. Den behandlingen kan i många fall behöva ges under flera år, ibland under resten av livet.

I dagsläget finns i Sverige 17 olika antidepressiva läkemedel godkända för allmänt bruk till vuxna, och fler är under utveckling och introduktion. Några antidepressiva finns också att tillgå för behandling på licens efter godkännande av Läkemedelsverket. De antidepressiva läkemedlen brukar delas in i olika grupper utifrån att de påverkar nervbanornas signalöverföring via skilda mekanismer, och att de kemiskt sett är av olika typer. Man har för större patientgrupper inte kunnat se någon tydlig skillnad i effekt mellan de olika antidepressiva läkemedlen. För den enskilde individen kan emellertid ett speciellt läkemedel vara mer verksamt än övriga. Vid svårare depressioner har några av de äldre s.k. tricykliska medlen (TCA) visat sig ha bättre effekt än de s.k. selektiva serotoninåterupptagshämmande medlen (SSRI).

Ännu är det inte möjligt att helt säkert förutse vilket läkemedel som är bäst för en viss patient och därför är det inte alls ovanligt att man behöver pröva flera olika medel eller kombinationer av dessa för att bli fullt återställd.

När patienten blivit besvärsfri skall medicineringen fortsätta i åtminstone sex, gärna tolv månader med samma dos, annars finns betydande risk för återfall. Depressionssjukdomen har en benägenhet att återkomma i perioder. Därför är det viktigt att förebygga återinsjuknande. Genom långtidsbehandling minskar risken för att depressionsbesvären skall återkomma.

Vad gäller biverkningar finns skillnader mellan preparatgrupperna. De flesta biverkningarna är oftast mest besvärande i början av behandlingen och dessutom dosberoende. För att minska biverkningsrisken kan därför behandlingen inledas med en låg dos. TCA-preparaten ger oftare biverkningar av typen yrsel, dimsyn, muntorrhet och svettning medan SSRI-medlen ger mer av huvudvärk och illamående. Alla antidepressiva medel kan också som biverkan ge sexuell dämpning, men denna beror ofta också på själva depressionen. Biverkningarna som nämnts ovan upphör regelmässigt direkt efter att medicineringen avslutats.

En viktig fråga är hur de antidepressiva medlen kan användas under graviditet och vid amning. Obehandlad depression hos den gravida kvinnan kan ha negativ inverkan på fostret, varför antidepressiv behandling under havandeskapet oftast är starkt motiverad. Olika antidepressiva medel kan dock medföra olika typer av risker för fostret, och överförs också i varierande grad via modersmjölken till barnet. Samråd med behandlande läkare bör därför självfallet alltid ske när det gäller läkemedelsbehandling under graviditet samt vid amning.

Man skall undvika att göra oplanerade uppehåll i medicineringen eller att sänka dosen för fort. Annars finns risken att redan efter något dygn en särskild typ av övergående biverkningar kan uppkomma. Vanligt är en allmän sjukdomskänsla med illamående, yrsel, huvudvärk och krypningar i hud och muskler. Dessa biverkningar är ofarliga och övergående.

Ofta finns det anledning att bestämma halten av det antidepressiva läkemedlet genom blodprov. En anledning är om oväntat svåra biverkningar uppkommer redan på låg dos eller om effekten uteblir trots hög dos, vilket i båda fallen kan bero på en avvikande förmåga att bryta ner läkemedeli levern. En annan anledning att bestämma läkemedelshalten kan vara att man vill följa upp att läkemedlet tagits som ordinerats.

Depression hos barn och ungdomar är till sin symtombild ofta något annorlunda än hos den vuxne. För dessa yngre är man allmänt mer återhållsam med antidepressiv läkemedelsbehandling.

Vid behandling av äldre patienter kan man oftast förvänta samma positiva effekter som hos övriga vuxna. Depressioner hos äldre tar emellertid oftast längre tid att läka ut. Likaså har äldre människor ofta mediciner mot kroppsliga sjukdomar vilka kan påverka behandlingen. Detta måste vägas in vid val av dos och preparat.

Allt talar emellertid för att en professionell depressionsbehandling inte bara kan minska och förkorta mänskligt lidande utan även visat sig vara kostnadseffektiv, något som våra politiker idag starkt efterfrågar.

Marknadschef CNS: Theodor Hansson
E-mail: info.lakemedel.sto@boehringer-ingelheim.com