Symtom
Det första tecknet på sjukdomen är oftast skakningar i vila i händer, armar och ben. De brukar börja i ena handen eller armen. Därefter drabbas ofta benet på samma sida. Så småningom börjar skakningar också i andra sidans arm och ben. Skakningarna förvärras av oro.

Tidigt i sjukdomen får den drabbade svårt att exempelvis skriva, knäppa knappar, knyta skosnören och klä av och på sig. Handstilen blir darrig och förminskad. Alla rörelser blir långsammare och gången blir stel, hasande, och steglängden minskar. Även balansen försämras och kroppshållningen blir alltmer framåtböjd. Mimiken blir stel. Talet förändras och kan bli sluddrigt, monotont och lågmält.

Parkinsons sjukdom kan även följas av andra symtom, till exempel diffus värk, lågt blodtryck, förstoppning och ökad känslighet för värme. (Se även avsnittet Ackompanjerande symtom). Depression är vanligt och kan komma tidigt i sjukdomsförloppet. Cirka 30-40 procent av patienterna kan bli dementa. Det kan dock förklaras av att de flesta insjuknar i relativt hög ålder.

Behandling
Det är viktigt att hålla sig i rörelse och vara i god kondition. Sjukgymnastik, gärna i grupp, har stor betydelse, även för det psykiska välbefinnandet.

Läkemedlet levodopa har använts under många år. Det omvandlas i hjärnan till dopamin och påverkar främst rörelseförmågan och minskar skakningarna. Levodopa påverkar endast symtomen och förhindrar inte att fler nervceller i hjärnan dör. Ofta kombineras det med nya, effektiva läkemedel, exempelvis s.k. dopaminagonister som bl. a. även minskar behovet av levodopa. Dopaminagonister delas in i två grupper, s.k. ergotta (mjöldrygaderivat) och den nya generationen icke-ergotta, t.ex Sifrol och Requip.

Neurokirurgi
Ett operativt ingrepp i hjärnan kan minska skakningarna. Rörligheten förbättras däremot inte. Transplantation av fosterceller är en lovande metod som nu utvärderas.