Heidi (58): ”Jag är tillräckligt påstridig för att ställa alla mina frågor”

För två år drabbades Heidi av ökad puls. Hjärtproblemen fortsatte och därför har hon regelbundet besökt sjukhuset de senaste åren. Kardiologen gav henne diagnosen förmaksflimmer. För att dämpa hennes besvär och minska risken för komplikationer av sitt förmaksflimmer har hennes läkare skrivit ut två läkemedel. Hur kommer Heidi fram till ett beslut om sin behandling? Vi presenterar ett antal påståenden för henne.

Frågor är till för att ställas
”För läkare är samtal om behandling säkert en barnlek, men för mig som patient är allting nytt. Därför förbereder jag mig alltid ordentligt inför ett samtal genom att skriva ner frågor. Min partner följer alltid med ifall jag glömmer att ställa en fråga. Ibland märker jag att kardiologen är stressad, när jag inte får svar på alla mina frågor. Men då säger jag ifrån. Som tur är tar han sig alltid lite extra tid för mig.”

Gemensamma beslut är bättre
”En gång ordinerade min kardiolog ett annat läkemedel än det jag först hade. Efter att ha läst den nya medicinens bipacksedel förstod jag att man inte får vara i solen och att man måste vara försiktig med starkt ljus. Då tänkte jag: ”Det här medför så många begränsningar, det här vill jag inte ta.” Det tyckte min kardiolog var helt okej. Det är min kropp och om någonting inte känns bra, behöver jag inte göra det, sade han. Han var mycket förstående. Jag äter fortfarande den gamla medicinen, utan oönskade biverkningar.”

Vet du vilka frågor du kan ställa din läkare när beslut fattas om ett blodförtunnande medel?

Läkaren måste kunna förklara sitt val av behandling
”När min läkare ordinerade blodförtunnande läkemedel förklarade han att dessa inte hjälper mot förmaksflimmer, men att de minskar risken för en stroke. Tack vare hans resonemang förstod jag varför jag var tvungen att ta en viss medicin, vilket gör att jag kommer följa hans råd bättre. Detta gäller alla råd och beslut för min del.”

Vägledning när man anpassar sin livsstil är nödvändig
”Det här har jag egentligen inte diskuterat med min kardiolog, men det beror på att min kropp själv säger ifrån att jag inte kan göra vissa saker i samma utsträckning som tidigare. Jag låter mig inte heller begränsas av användningen av blodförtunnande läkemedel. På grund av mitt förmaksflimmer vet jag nu vad som är för mycket för mig. Att gå i trappor går till exempel inte alls. Jag hittar vägar att anpassa min livsstil med förmaksflimmer, men jag vet att min kardiolog rekommenderar att personer med mindre problem än jag tränar, arbetar och gör andra dagliga aktiviteter.

Vet du vad du måste tänka på om du tar blodförtunnande medel?

^{Berättelserna kommer från verkliga patienter}