Karl (60): ”Jag begränsas inte alls av att använda blodförtunnande medel”​

För sex månader sedan blev Karl plötsligt dålig när han var på sitt jobb på en skola . ”När jag kom ut från toaletten kände jag mig plötsligt svag och kunde inte röra mig som vanligt. Höger arm och höger ben fungerade inte som de skulle.” Panik utbröt och ambulans tillkallades. ”Jag sa till en kollega: ’Det här kommer inte att sluta väl!’ Han trodde att jag skämtade.”

Genom ett nålsöga
I ambulansen började armen och benet sakta att fungera som vanligt igen. ”Det var som om jag hade passerat genom ett nålsöga. På sjukhuset visste de fortfarande inte vad som var fel med mig, utan allt verkade vara bra igen.” Karl ordinerades blodförtunnande läkemedel i förebyggande syfte. ”Jag fick lämna sjukhuset samma dag. Jag var övertygad om att allt var bra igen. Men det var det inte.”

Det enda Karl gjorde de första dagarna efter händelsen var att sova. ”Jag var i mycket dåligt fysiskt skick. Det är jag faktiskt fortfarande.” En kväll inträffade ännu en incident. ”Jag hade precis ätit en god middag och föll plötsligt av stolen. Jag tog mig omedelbart till närakuten, där de mätte hjärtats elektriska aktivitet (EKG). Nu stod det klart: Jag hade förmaksflimmer.” Den incident som Karl upplevde på jobbet var en TIA (transitorisk ischemisk attack)*.

Symtomen kvarstår
Karl drabbas regelbundet av förmaksflimmer. ”Jag känner direkt när något är fel. Jag kan inte göra någonting och måste vårdas på sjukhus varje gång, eftersom det inte går över av sig självt.” Arbetsterapi, fysioterapi, rehabilitering. Karl har prövat allt för att minska sina symtom på förmaksflimmer, men inget har medfört någon större förbättring. ”Just nu har jag ingen energi alls. Jag når min gräns ganska snabbt.”

Karl diskuterar allt med sin läkare, men han vill fatta sina egna beslut. ”För mig är livskvalitet det allra viktigaste. En läkare kan förstås inte ge några garantier, men jag vill veta vilka risker som finns och hur mina chanser ser ut.” Hans dotter Manouk hjälper honom mycket och följer med honom på läkarbesök. ”Jag har inga problem med att stå på mig. Men ibland känner man sig så svag, och då är det bra att ha någon med sig som hjälper en och tänker på vilka frågor som ska ställas till läkaren.”

Vet du vad du skall fråga doktorn?

Dålig information från läkaren
Karl säger att bra information saknas ibland, och det bekymrar honom. ”När jag ordinerades blodförtunnande fick jag ingen information alls av läkaren. Vad borde jag tänka på? Vad skulle jag göra om jag började blöda? Jag hade ingen aning.” Karl slutade att spela fotboll, men han vill börja igen. ”Man kan lätt skada sig när man spelar fotboll, men det är inga problem att använda blodförtunnande om jag och de runt omkring mig vet exakt vad man ska göra i en nödsituation.”

Karl går fortfarande hemma och väntar på en ablation, en behandling som kan minska symtomen på förmaksflimmer. ”När jag tänker tillbaka tror jag att jag kan ha haft förmaksflimmer i åtta år. När jag drack kaffe svettades jag kopiöst. Jag skyllde på koffeinet. Jag förlorade också medvetandet en kort stund när jag körde bil. Jag skyllde på att jag hade mycket att göra eller var stressad.” Hans läkare skyllde det på att han hyperventilerade. ’Ta det lite lugnare bara’, kunde han säga. Det tänker jag aldrig låta någon säga till mig igen!”

Känner du igen den här berättelsen eller har du fler frågor om förmaksflimmer? Kontakta då din läkare.

^{Berättelserna kommer från verkliga patienter}